hösten är här och det känns verkligen.
det e kyligare på morgnarna. men samtidigt tycker jag det är skönt...man slipper visa så mkt "skin". jag mår jätte dåligt av att se ut som jag gör och denna veckan har jag inte haft så mkt motivation men jag får köra vidare på måndag igen.
har ju köpt en orbitrac...=) och jag har sagt att det ska bli en beach 2009..hehe
jag och min kompis cissi ska börja på gym också. så nu jävlar gäller det. jag ska skärpa mig s¨å e det bara!!! jag måste stärka min självkänsla!!
idag har vi haft föräldrarmöte... lika stor pina varje år. hatar verkligen att prata inför alla så. ute i hallen är inga problem men ha alla ögonen på sig så usch...

imorgon kommer barnen till mig över helgen..yeah =)
saknat dem så.
mamma kommer även hem från sitt besök hos mormor.
så en träff med mormor blir det,barnen har saknat sin mormor så det blir mysigt.
ser verkligen framemot helgen känner att jag behöver lite ledigt.har lite att fixa. det blir så många sena kvällar om man ska göra allt under veckan.
så det blir nog en och annat shopping dag, barnen behöver lite höst kläder.

nä nu ska jag slappa lite nu.
tjingeling och va rädda om er där ute.

hej..

Jag sitter på jobb, det e fredag och jag har 2 timmar att jobba.....
Är på ett ganska bra humör tills telefonen ringer.........

Jag tittar på mobilen och ser att det är Annika.
En ledsen,panikslagen Annika säger då att hon är på väg i ambulansen till barnakuten med elias. Ett eko i huvet skriker HJÄLP.....
Jag lägger på luren,pustar ut och får panik...
Genast gick jag ut och tar på mig mina kläder för att åka iväg....
Mina kolleger frågar vad som hänt honom men jag e i sådan chock så det enda jag får fram e vet inte... därefter säger jag till mig själv ..herregud jag kan inte ta bussen till akuten så snabbt beställer jag en taxi.
Fortfarande e jag i chock inte förrän jag kommer ut på parkeringen och berättar för cissi vart jag e på väg,då släpper chocken och jag bryter ihopa.
Syrran som inte kan svara i telefon får ett medelande på sin telesvar får panik och går ifrån sitt jobb.
Jag springer in på barnakuten och där sitter Annika med elias i famnen.
jag bryter ihopa fullständigt, när jag ser honom.personalen pratar med mig men jag får inte fram ett enda ord på pga av alla tårar.
Efter ett par sekunder kan jag prata igen och får då reda på vad som hänt.

Efter en normal dag på dagis blir Elias hämtad tidigt av Annika, de hämtar Philip på skolan och åker hem.
Väl hemma leker han som vanligt,kommer ut till Annika i köket och sen återgår till sin lek.
Men konstiga ljud får Annika att titta till honom.Där står han på alla 4 och krampar. Philip, min stora hjälte springer in och hämtar grannen.
Ambulansen kommer...Väl i ambulansen är han vaken men inte kontaktbar...

Personalen på akuten säger då att det låter som en feberkramp, men att vi får prata med doktorn först.
Elias har under tiden piggnat till lite.
vi blev in flyttade till ett annat rum där han börjar leker lite,men jag vill ha honom hos mig tar upp honom och vi börjar prata men jag märker att han e trött.
Jag lägger honom ner o han somnar bums.

Han har hela tiden haft feber ända sen denna hemska händelse i hemmet. och nu ligger han o skakar lite när han sover. Jag kan fortfarande inte fatta vad som har hänt..min lille påg lite och hjälplös kändes det som.
Efter väldigt lång tid så kom doktorn.hon försökte väcka honom men det gick inte.
Detta var riktigt obehagligt.....
inte en enda reaktion visar han, hon lyfter på hans ögonlock men han reagerar inte....jag trodde i detta ögonblick --herregud han e medvetslös--...till slut sticker hon in nålen iaf.
som tur var vaknar han då...ingen trevlig väckning men han vaknade iaf, det viktigaste.
alla prover e okej och allt tyder på feberkramper och att han har en infektion i kroppen.
Men vi får ändå stanna över natten.Och det känns himla skönt...

Jag frågar Annika om hon har lust att komma tillbaka med Philip så att han ser att allt e ok med lillebror.
Bara sådär helt plötsligt e min lilla bubbi precis som vanligt.
Himla märkligt men samtidigt kändes det himla skönt.
Undertiden allt detta händer så vistas Patrik i Göteborg
Herregud vilken mardröm att vid en sådan händelse inte kunna vara hos sitt barn.
och inte nog med det så fastnade han i en bilkö.
men tillslut kom han fram, vid den stund så härjade elias som mest med jonathan och phille :)
det var en väldigt skön känsla att se honom glad o livlig igen.

när alla gått så var det dags att varva ner...
Helt plötsligt mindes jag att jag fyllde ju faktiskt år....och vilken födelsedag det blev...inte som man väntats sig iaf.Men nu så var allt över och vid detta tillfälle kändes det som om allt kvittade
för bredvid mig låg en lugn och mysig liten kille. =)
Natten var väldigt orolig,han sov mkt oroligt och det gjorde då jag oxå.
Vid 4 tiden väckte dom mig av att hans feber stigit.Men sen på morgonen var han hur glad som helst.
Efter läkaren pratat med mig fick vi åka hem..Patrik hämtade oss..
och denna mardrömmen var äntligen över. =)

Det går inte att beskriva hur man kände sig under allt detta.
det enda jag vet e att jag älskar mina barn såå himla hög och att jag e glad att det inte var ett epileptiskt anfall han fick.
däremot fick jag lära mig att när en feber stiger sky snabbt eller skjunker snabbt kan barn krampa så.upp till 3-4 års åldern e detta väldigt normalt och speciellt om man har en familje medlem som oxå varit med om det.

ta vara på dagen och älska er nära och kära
ta hand om er...