22 maj 2011

tankar...

Varför e det så att man råkar ut för saker man verkligen inte förtjänar? Tycker att efter allt som jag har gått igenom de senaste åren så borde väl "turen" vända...
Mitt största problem e dock att jag grubblar mig till döds, hatar att jag gör så med allt.
Det e inte så lätt att ändra på det, önskar jag visste hur man inte gjorde.
Har alltid gjort så, hur ändrar man på det??
Jag vrider och vänder på allt och för det mesta så har jag ändå fel i slutändan.
Så har jag grubblat i total onödan. Så då kan man undra om jag gör det me detta me?
Det spökar lite i hjärnan på en, om olika saker faktiskt.
Men jag försöker vara så possitiv jag bara kan!

Och nu har bestämt mig för att ta tag i träningen igen =) känns sååå skönt att ha motivationen tillbaka.
Tyvärr så är jag förkyld så jag får avvakta lite. Är barnledig nu i veckan så jag hoppades på att träna hela veckan, men man vet aldrig det kanske vänder på tisdag. haha
Min tele har flippat ut så jag hoppas att jag kan byta in det till en vit :p
sååååå glad jag hade blivit då

Ny vecka ny start =)

21 maj 2011

Äntligen sol! Och  att det kommer lagom till helgen :)


Inte mycket har hänt den senaste tiden. Har inte haft så mycket motivering den senaste tiden, men känner nu att den e på go väg in. Har lite "rester" kvar min förkylning så jag får ta det lugnt. 
Men träna ska jag! känns härligt att ha sig energi tillbaka.
I veckan fick jag reda på att Elias kommer vara i samma arbetslag som Philip, känns väldigt skönt att ha dem tillsammans. Så om en vecka ska han hälsa på och äta lunch på skolan tillsammans. 
Det dags att inse att min lilla bubbi ska börja in skolan.... usch va tiden den går.


Idag ska vi spendera dagen med Jessica och Fia  (med barnen förståss) ute i det fina vädret. Typiskt nog har Phille match men, men..Det blir nog bra ändå....


trevlig helg kära vänner :)

03 maj 2011

då var det dax igen...

Idag är ingen bra dag! Och därför känner jag att jag måste skriva av mig!
Det händer alltid nått på mitt jobb, tyvärr. Varför ska det alltid bli så på den avd jag jobbar på??
Ibland kan jag undra ifall det har med mig att göra?!
Denna gång lika så...och när min kollega sen säger att vi måste "prata" rann denna bägaren över och jag bestämde mig att ta ett snack me chefen.
Känslig som jag är, bröt jag ihop(tårarna bara sprutade)
Det hela slutade med att chefen gick och hämtade alla från avdelningen. Vi pratade och ja...."löste" det för stunden iaf. Hade efter det ett litet samtal me chefen, vi pratade lite om hur jag mådde och om hur min ep har blivit påverkad av allt detta.
Har nu förstått att det spelar ingen roll vad man gör eller hur man gör det för det verkar som det ändå inte är tillräkligt nog ändå. Jag vet att jag e bra på mitt jobb! Varför känns det som man blir överkörd av folk hela tiden???
Jag är alldeles för godtrogen och jag tar på alldeles för mkt, borde göra som vissa andra, ta bara hand om barnen och inget annat.
Sluta ta egna beslut  utan springa och fråga alla andra som om de vorre min mamma. Kan jag....
Känner mig så himla mentalt överkörd igen... Även om en kollega sa att det inte var mitt fel, så känns det som det. Sättet hon sa det på kändes så dömande.
Hur mycket ska man tåla??
Man borde kanske söka en annan tjänst? Det byggs ju en massa, vara me och starta en ny förskola hade ju varit kul men vill jag verkligen det det? Vet varken ut eller in just nu.
Det enda jag vet e att jag vill må bra när jag går till jobbet och på jobbet. Och framförallt inte längta tills någon går hem... Men frågan är också kan jag lita på alla/på någon?? Det snurrar ordentligt i hjärnan på mig :(
usch nä fyyy...nu får det räcka!! givetviss så ska det komma massa annat klydd samtidigt som detta :(

vet inte hur länge jag orkar ha det så här.....