13 oktober 2011

uppföljning

Jaa, då har man jobbat i nästan en vecka nu..
Måndag o tisdag var den som kändes värst. Var så himla trött på kvällarna.
Varenda dag har jag lagt mig o vilat i soffan och tom somnat o ändå somnat vid 22-22.30.
Så helt återställd e man inte.
Men det går... får väl se hur det känns nästa vecka när jag har barnen.
Jobbet...ja det e ju som det e.
Men jag måste säga att min ena kollega får det att kännas ganska bra så det e ju lite bra iaf.

Resten av alla känslor finns ju kvar och alla tankar me. Tråkigt men sant...
Saknar min träning och hoppas att jag kan komma igång snart Träningen fick mig till att tänka på annat
(och gjorde att jag kände mig bättre på nått konstigt sätt, svårt att förklara).
Hade precis fått upp konditionen och så hände detta skit! :(
sååå typsiskt!!!
Bara en massa jobbiga känslor/tankar usch o bläää
Gillas verkligen inte!!!!

men hoppas att ni känner det bättre!

06 oktober 2011

hmmm...

Ja då ska man börja jobba igen...
50% på måndag.
Ska bli intressant eftersom jag fortfarande e trött. Fattar fortfarande inte varför! Men min doktor tyckte ändå att jag skulle börja  på måndag. Hmmm ja det blir intressant.

Är inte fullt mitt rätta jag men hoppas att det ska bli bra ändå.
Tyvärr så känner jag mig inte motiverad alls. Tragiskt men sant.
Jag hade behövt en hel omvändning i mitt liv.
Har tänkt mycket på mitt liv dessa dagarna.....
Hur kommer mitt liv se ut? Kommer jag leva ensam? Bo kvar i denna lägenhet? Funnit kärleken? Bytat arbetsplats? Jaaa hur???

måste sluta grubbla så himla mycket!!!

03 oktober 2011

När ska det ta slut????

Då var det ny vecka...
Jag ringer o ringer men fortfarande får jag inte fatt i min läkare, har nu bestämt mig för att åka ner till avdelningen imorrn förmiddag!!! Mitt tålamod börjar ta slut nu!!

Jag vet inte vad som händer med mig....
Senaste veckorna har jag funderat mycket på livet...Hur mitt liv har sett ut gällande det mesta måste jag säga.
Jag vet inte om det har med min medecin att göra med eller vad. Jag googla lite om dess biverkningar och måste säga att till viss del stämmer det in på vissa saker. Jag orkar inte må så här jag vill börja leva igen.
Det är mycket som jag saknar här i livet (för tillfället) .
Just nu skulle jag vilja börja träna lite men vet inte ifall jag vågar, är det bra att träna så mycket som jag gjort? Ja frågorna är måmga.

Känns så himla tråkigt att skriva såna hära inlägg.
Jag hoppas verkligen att det försvinner snarast...

Och inte nog med det så är jag väldig känslig (ja..mer än vanligt) , jag kan inte minnas sist jag saknat mina prinsar så här mycket. Jag saknar ju dem alltid men när jag tänker på dem blir jag helt gråtfärdig.
Idag är det äntligen måndag och jag ska äntligen mysa me mina pågar :D

hoppas ni får finare tankar puss o kram