många frågor och så lite svar

Senaste dagarna har jag tänkt en hel del. Varför inträffar vissa saker och varför händer det alltid dom som minst förtjänar det.
Mitt liv har inte blivit som jag tänkt mig! Mina barn pendlar från boende till boende och jag visste att det skulle komma en reaktion nån gång, men jag hade inte räknat med att i så låg ålder.Det känns förj-ligt att få höra av sitt barn att det är jobbigt att vara ifrån sina föräldrar hela tiden. Det är som en kniv i hjärtat. usch....
Är det ödet som styr det hela, om det är så, så varför sker det i första hand.
Det svaret kan man ju aldrig få..tyvär.
Många frågor och så lite svar.

Barnen är hos sin pappa och de har åkt till tyskland på minisemester. Något som jag aldrig (känns det som iaf) kommer kunna göra så länge man är ensam lönetagare.
Min önskan är att kunna åka på en sommar semester och bara njuta i solen.
När ska man kunna njuta av sitt arbete? Har 1,5 vecka kvar att min semester och börjar känna lite väl mkt ångest för det. En överklagan ska göra så det blir en ny utredning och det betyder nya känslor.Jag hoppas dock att det inte ska påverka mina anfall.Har nu varit anfallsfri ett tag och det känns så klart väldigt bra.Man vill kunna leva som en normal människa.Då kan man fråga sig vad är normalt?
Hela tiden tänka att man ska ha medecinen med sig och att man ska ta den en viss tid.Hela tiden måste man tänka på ep:n.Även om man har haft detta skit i flera år så kan jag aldrig låta bli att tänka varför just jag fick detta, VARFÖR. Är det någon som inte tycker om mig som jämt ska skada en eller vad....
Ja som sagt frågorna är många.
Livet hade varit så himla enklare om man varit frisk!
Ibland är det svårt att vara possitiv men jag försöker allt jag kan, vissa dagar är bara svårare än andra helt enkelt.Denna dagen är väl en av dem.

Det blev ett väldigt djupt inlägg idag, hoppas ni inte blev allt för deppiga.

många kramar till er alla