Tyvärr blir detta inger roligt inlägg...
I fredags vakna men som vanligt, gjorde sig iordning och så vidare. Men sen märkte jag att jag torkade blod från mitt hallgolv :(
det blev ett samtal till mamma...
Det visade sig även att jag slagit till mig ordentligt i ansiktet så mamma ringde ambulansen :(
Tydligen har jag varit himla otrevlig och som vanligt allmänt förvirrad men samtigt ändå haft lite koll.
Började vakna till mitt riktiga jag. En skallrögnten gjordes innan jag flyttades till neurologen..mitt andra hem känns det som. :( Många sköterskor som man kände igen. Det är väl mest det som kändes knäckande.
Det värsta var ju när jag väl blev helt klar i huvet bröt jag ihopa helt. Varför är jag här igen, varför jag???? Tusen tankar flög runt i skallen. Mitt ansikte var som en stor blå fotboll :( Totalt överkörd.
Dem ville ju så klart inte skicka hem mig....och det ända jag kunde tänka på var mina prinsar. Inte kan jag visa mig för dem , när jag ser ut på detta vis. Mitt öga var så stort att jag inte ens kunde öppna det, hur mycket jag än försökte kunde jag inte öppna det. Svullnaden gick tom över upp i pannan...suck..
Varför händer sånt här alltid i fel tidpunkt :/ Har roliga saker som jag planerar och har inte råd att vara sjuk. Jaja det blir som det blir. Och inte nog med att jag inte har råd så är det så himla tråkigt. Mamma och syrran är långt borta. :(
Igår kom jag hem...min kära Mitza ville så gärna träffa mig och jag kände nog att jag inte kunde skjuta upp det längre.
Mina kära vänner <3
Jag ser nu vem som verkligen bryr sig och det värmer verkligen i mitt hjärta. Utan mina nära och kära hade jag inte klarat detta skitet! Det är knappt jag klarar det som det är nu.....Jag hade hamnat helt i värsta depressionen det är verkligen tur att jag har er!!! TACK FÖR ATT NU FINNS!!!!!
Jag hoppas nu att svullnaden den lägger sig så att mina hjärtan kan komma <3
Så många gånger som man har tänkt varför detta skitet har inträffat mig???!!! Vilket skit min familj får stå ut me och mina barn. Barn ska inte behöva se sånt hära skit, obehaglig som fan men min älskade Philip är en sådan hjärte! Han ringer runt och berättar vad som har hänt, tar hand om sin lille bror gör han med.
Trots sin låga ålder så tänker han som en betydligt äldre pojke. MIN HJÄLTE!!!
Älskar er alla och tack för att ni finns!
( ni vet vem ni är!)
Förhoppningsvis så blir det ett trevligare inslag nästa gång....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar